I portföljrapporten är snitträntan som framkommer under nyckeltal inte samma som den viktade räntan som framkommer under räntebindning
I Portföljrapportens tabell för räntebindning (sida 4) räknar vi ut snittränta per period. Snitträntan för den kortaste perioden 0-1Y är ofta högre. Nedan beskrivs hur den räknas ut och varför den kan vara hög.
För varje räntebindningsintervall räknar vi ut en volym. Den är baserad på lånevolymen, men med erhållet ben av eventuella ränteswappar subtraherad, och betalande ben av ränteswappar adderat i rätt intervall.
Eftersom ränteswapparnas rörliga ben oftast erhålls och alltid har räntebindning i intervallet 0-1Y så innebär det i praktiken att ränteswapsvolymen kommer subtraheras från den totala volymen i intervallet 0-1Y.
Snitträntan räknas sedan ut på räntesatsen hos de lån som ligger på 0-1Y, samt motsatt tecken av de erhållna räntesatserna från ränteswappar. Man kan se det som att ränteswapparna "tar ut" en del av lånevolymen och flyttar den till ett högre räntebindningsintervall.
Liknande princip gäller för räntetak som slagit i sin räntenivå: volymen detta intervall 0-1Y minskas. Samtidigt ökar volymen i intervallet motsvarande räntetakets återstående löptid. Detta påverkar även snitträntan i respektive intervall.
Ränteswapparna tar inte helt ut motsvarande låneräntor i 0-1Y-intervallet, eftersom lånen har en marginal mot stibor (och en effektiv marginal pga räntegolv) som swapparna inte har. Den resterande, reducerade volymen i det intervallet måste "ta" kostnaden av marginalerna på hela den lånevolym som "kvittades bort".
För att uttrycka det på ett annat sätt: Snitträntan är summan av årskostnader (utan räntetro) i det första intervallet, delat med volymen i det intervallet, och ränteswappar (och islagna räntetak) minskar volymen men minskar inte räntebetalningarna med lika mycket; alltså kan det här talet bli större än väntat.